Svartsjuka,
Men varför skapar folk svartsjuka?
Enligt wikipedia, som självklart är en otroligt tillförlitlig källa, så beskrivs svartsjuka;Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått.
Enligt en dansk psykoterapeut härrör svartsjuka till en känsla av otillräcklighet eller att känna sig utanför. Det enda botemedlet är självaktning.
Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck. Männens svartsjuka är starkt inriktad på det sexuella beteendet, rädslan att kvinnan har sex med en annan man. Kvinnors svartsjuka är mera inriktad på rädsla för att mannen skall känna mer för en annan kvinna, föra resurser till en annan kvinna och kanske överge sin tidigare partnerAtt svartsjuka beskrivs som det en partner känner när denne är rädd för att förlora någon, kan mycket väl skapa ett behov av att framkalla svartsjuka. För vad känns som en större bekräftelse än när någon är rädd för att förlora dig?
Därmed inte sagt att den smartaste vägen för att få din partner att säga jag älskar dig är att hålla om en annan, men det kan vara en undermedveten pik till din partnern att du inte känner dig uppmärksammad nog. Se till att visa att du älskar mig, för annars så går jag till någon annan - Du ser ju, jag kan få vem annars jag vill!
Det däremot Robin tar upp, i tidigare nämnda blogg, är att detta kan slå tillbaka på dig själv. Om du pratar om hur söt någon annan är, så kan din partner mycket väl tro att du faktiskt försöker pika att du hellre vill vara med den. För det wikipedia tar upp är just att "Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått.". Därmed så kan din partner i försvar stänga av sina känslor för att inte bli sårad. Denne har redan förberett sig för att förlora striden.
Som svar på varför folk framkallar svartsjuka, kan alltså var för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Så om din partner tydligt försöker göra dig svartsjuk så behöver du egentligen inte känna dig förlorad i striden. Han eller hon behöver inte nödvändigtvis vara mer intresserad av någon annan, utan kanske mer vill ha absolut din uppmärksamhet!
Och om du är en sådan som försöker göra folk svartsjuka för att få uppmärksamhet - it's not the way to go. Du framkallar folks dåliga självförtroende, och skapar en negativ känsla i ert förhållande. Partner kan därmed gå för att denne känner sig mindre värd.
Olja hellre in dig i kokosolja, ta på dig tajta kläder, och åla dig fram över golvet till din partner! Om inte jäveln kläcker ur sig någon bekräftelse då..... Så försök att faktiskt prata med människan för fan.
Heheh klockrent det sista, ja han borde ha ur sig något!
Hm, jag har haft lätt för det där med svartsjuka, och jag kan känna igen mig att försöka få fram en bekräftelse men det slår ju bara tillbaka på en själv. Så här efter en tid tror jag det berodde på att jag inte kännde mig trygg i förhållandet.
Jo, det är ju tyvärr först efteråt man inser alla fel man gjort. :/
Du har rätt i många saker dära.
Men det dära med att om man gör någon svartsjuk och man stänger av sina känslor för att man "förlorar striden", så ligger det inte alltid till så i alla sammanhang. Jag känner mer hat bara. Om någon gör mig svartsjuk med mening så känner jag bara hat och vill göra personen mer svartsjuk (vilket är fel) eller bara slå personen på käften och säga fuck you! Peace!
Jag tycker att om man gör en person svartsjuk med mening så är man bara en piece of shit. :P
Och en sak till. Om man nu vill ha uppmärksamhet så får man väll fan ta tag i skiten själv och sluta sitta i soffan och leka oskyldig. Om man nu vill ha uppmärksamhet, öppna munnen och prata om det direkt istället för att skada förhållandet ännu mer. Eller har jag fel?
Det sista du skrev nu skrev ju faktiskt jag också längst ned. Se till att få uppmärksamhet om du inte får det. Eller bara prata med människan om det. Sedan om inte det funkar så fuck that. ;)
Men jag tror ändå att du känner hat, för att du stänger av dina "känslor" (dvs kärleken) till människan. Du väljer undermedvetet att tycka illa om den, snarare än att bli ledsen. På så sätt så har du redan bestämt dig för att striden är förlorad. Det är ingen idé att kämpa i förhållandet. :) Men som sagt, det här är vad jag anser. Bara kul att få reaktioner som inte överensstämmer!
Oh yeah, såg det nuNUnunu^^ fokuserade på den övre delen av ditt inlägg mera :o
Yupp, hat är en överlevnadsinstinkt tror jag. Att jag tar bort min sorg och omvandlar den till hat istället. Kärleken är baserad på dubbelmoral och tvetydlighet!
"Love's the Devil counting teardrops in the rain, To the sound of chalkboard sent to play with nails"
