The treacherous coffee...
Now coffee really taste like shit. You know it, I know it, everyone knows it. It's a fact that coffee is something you have to teach yourself to drink, and when you finally do. Your stuck. Loads of people drink it everyday to wake up, and they believe that it taste like heaven self made it. But why do you even try to teach yourself to drink something that's disgusting the first cups?
Well, you can ask my 3 year old son. He decided one day that he wanted to sit on the balcony every morning with his mom. With his own cup of coffee. At first, he just sat there. Holding his cup, and talked socially like a real grown up. When he tried to drink, he used the "It's warm" excuse so I wouldn't understand how disgusting he really thought it was. And when it finally was cold, he wouldn't drink it because it was "old". Come to think of it, he's acctually really smart, isn't he?
But one day he didn't want to be this social outcast, not drinking the coffee. We had a visitor, and she drank her coffee. So Valle took his cup. And drunk two whole mouths full. You could see that his entire face wanted to spit it out, but he didn't. He wanted to be part of the coffe-crew. And now he acctually drinks his two mouths every day with me, feeling grown up for real. Without having to lie.
Now, coffee really is treacherous. If you don't learn to drink this cup of mud in a early stage, you will forever be a social outcast. You don't want to sit at this party or get-together explaining that you rather have tea when everyone else wants a cup. Then the host has to make all the trouble searching for tea, boiling water for you, and carry something extra from the kitchen. You can really hear how they sigh when they realize that you HAVE to drink that tea. My son realized this when he was 3. Is he smart, or am I just really slow starting to drink coffee when I was 17?
Now this post was acctually a subject my hero said I should write. (To see if I still had humour, or if I really have turned emo.) I wanted him to write something on this subject too (therefor log in to his blogg and see if he has - http://www.ecstasyofgold.blogg.se - if he hasn't. Comment that he's boring on every post he has!), so we could compare. But I think he acctually chickened out. He probably doesn't even drink coffee. Damn social outcast! ♥
Well, you can ask my 3 year old son. He decided one day that he wanted to sit on the balcony every morning with his mom. With his own cup of coffee. At first, he just sat there. Holding his cup, and talked socially like a real grown up. When he tried to drink, he used the "It's warm" excuse so I wouldn't understand how disgusting he really thought it was. And when it finally was cold, he wouldn't drink it because it was "old". Come to think of it, he's acctually really smart, isn't he?
But one day he didn't want to be this social outcast, not drinking the coffee. We had a visitor, and she drank her coffee. So Valle took his cup. And drunk two whole mouths full. You could see that his entire face wanted to spit it out, but he didn't. He wanted to be part of the coffe-crew. And now he acctually drinks his two mouths every day with me, feeling grown up for real. Without having to lie.
Now, coffee really is treacherous. If you don't learn to drink this cup of mud in a early stage, you will forever be a social outcast. You don't want to sit at this party or get-together explaining that you rather have tea when everyone else wants a cup. Then the host has to make all the trouble searching for tea, boiling water for you, and carry something extra from the kitchen. You can really hear how they sigh when they realize that you HAVE to drink that tea. My son realized this when he was 3. Is he smart, or am I just really slow starting to drink coffee when I was 17?
Now this post was acctually a subject my hero said I should write. (To see if I still had humour, or if I really have turned emo.) I wanted him to write something on this subject too (therefor log in to his blogg and see if he has - http://www.ecstasyofgold.blogg.se - if he hasn't. Comment that he's boring on every post he has!), so we could compare. But I think he acctually chickened out. He probably doesn't even drink coffee. Damn social outcast! ♥
And I'm back again..
..with playing wow that is. Not on my own account though, since I lack money more then the homeless persons on the street. But I started a character on Twisting Nether to play with Kevin. Now this damn person can't stop boosting himself, so now, instead of the easy 12 levels I fell behind, I have 7 fucking hard levels to level up to. And since I acctually am trying to study, clean and take care of a 3 year old at the same time, I acctually can't no-life myself through theese damn 7 levels without him gaining 1 more then me. Fuck you Kev. ♥
Anyway, I've finally dyed my hair again, so I don't have to look like a rotten carrot anymore, and can now call myself a failed chocolate-top. It was suppoused to be chocolate brown, but once again my hair has this funny way of dying the longest hair black. But since I never leave my apartment when it's sunny, it doesn't really matter if I look like a failed emo-kid.
Now, this blog is really runing dry. The jokes I tried so hard to squeeze in between the lines are really gone, and no inspiration is to be found. Maybe I really am turning emo?
Anyway, I've finally dyed my hair again, so I don't have to look like a rotten carrot anymore, and can now call myself a failed chocolate-top. It was suppoused to be chocolate brown, but once again my hair has this funny way of dying the longest hair black. But since I never leave my apartment when it's sunny, it doesn't really matter if I look like a failed emo-kid.
Now, this blog is really runing dry. The jokes I tried so hard to squeeze in between the lines are really gone, and no inspiration is to be found. Maybe I really am turning emo?
And now in english!
Since the only person who promised to read my blog is from Holland, I'm going to start writing in english instead!♥ But now I expect comments on my writing! And Pernilla, I know you read sometimes, but I think you can understand anyway. ;)
Anyway, does anyone remember those games you played when you were little? Or am I the only true gamer since I started when I was 5-6 years old? Well, this time I'm not talking about the NES games with Super Mario, or the Sega with Sonic. All though I have some fun memories from theese games to.
This time I'm refering to the game I loved so much I always start playing again. Even though it's really boring. Even though the graphic is really bad. Even though there is NOTHING good about the game.
Yes, I'm talking about the "Simfarm"!
I suppouse it has something to do with the fact that I always wanted a farm on my own. And the fact that I always kill my plants within 3 weeks. Now a simulated farm is a perfect way to live my little dream. (With only a couple of pixels to present the different plants I'm in charge of.) The plants never die in the simulated world, even though your cow escaped and destroyed half the field! And the best thing of all, you have a little box telling you what the plant needs or has to much off!
Now why can't my plants on the balcony have those things? Like a little electronic sign that you can program on different kinds of plants. And it can mezure if it needs water, fertilizing or more sun? It shouldn't be too hard for someone to invent that kind of thing, and I know loads of single 30 year old guys would like one! At least if you think about all the plants that exist with the name "bachelor plant". Of course, theese "bachelor plants" exist to be hard to kill, but since I'm able to kill both those and cactus-plants, I need something real hard-core to keep my flowers and plants alive..
Oh well, since I'm not a scientist I'm suppousing I have to keep playing my unrealistic game and dream about having a farm of my own. Or just send an application to "Farmer seeks wife" (a swedish program where farmer's present themself on television to get girls) and hope they would like a girl with a 3 year old son and fingers with the "plant-killing-touch"...
Anyway, does anyone remember those games you played when you were little? Or am I the only true gamer since I started when I was 5-6 years old? Well, this time I'm not talking about the NES games with Super Mario, or the Sega with Sonic. All though I have some fun memories from theese games to.
This time I'm refering to the game I loved so much I always start playing again. Even though it's really boring. Even though the graphic is really bad. Even though there is NOTHING good about the game.
Yes, I'm talking about the "Simfarm"!
I suppouse it has something to do with the fact that I always wanted a farm on my own. And the fact that I always kill my plants within 3 weeks. Now a simulated farm is a perfect way to live my little dream. (With only a couple of pixels to present the different plants I'm in charge of.) The plants never die in the simulated world, even though your cow escaped and destroyed half the field! And the best thing of all, you have a little box telling you what the plant needs or has to much off!
Now why can't my plants on the balcony have those things? Like a little electronic sign that you can program on different kinds of plants. And it can mezure if it needs water, fertilizing or more sun? It shouldn't be too hard for someone to invent that kind of thing, and I know loads of single 30 year old guys would like one! At least if you think about all the plants that exist with the name "bachelor plant". Of course, theese "bachelor plants" exist to be hard to kill, but since I'm able to kill both those and cactus-plants, I need something real hard-core to keep my flowers and plants alive..
Oh well, since I'm not a scientist I'm suppousing I have to keep playing my unrealistic game and dream about having a farm of my own. Or just send an application to "Farmer seeks wife" (a swedish program where farmer's present themself on television to get girls) and hope they would like a girl with a 3 year old son and fingers with the "plant-killing-touch"...
My kitchen!
Since I promised to post some pictures for a friend, I decided to take my webcam and post some here. I just didnt realize that they would be all blurry. ;) But this is what my kitchen looks like! Rest of the apartment will be posted soon........ When I cleaned everything. :P
So this is where I eat....... :p
My wonderful window...... The only thing you can see from that window is a tree. It's a lovley tree though..
Rest of the kitchen. Frigde to the right now. I fail at taking pictures!
So this is where I eat....... :p
My wonderful window...... The only thing you can see from that window is a tree. It's a lovley tree though..
Rest of the kitchen. Frigde to the right now. I fail at taking pictures!
Total makeover..............
Eller inte. Men det var kul att testa och se hur skillnaden skulle bli. ;) Jag behöver dock färga håret!
Besvikelse,
Jag kände att jag hade behov av att skriva ned något i bloggen, men just nu finns det egentligen bara en irriterande tanke i huvudet. Därför får det väl bli den jag får skriva om.
Detta är inget humoristiskt inlägg, eftersom humorn gick och la sig igårkväll och vaknade tyvärr inte idag när Valle bestämde sig för att visa upp att han bajsat i pottan genom att lägga pottan i sängen där jag sov. När jag väl hade satt mig upp hade tydligen bananskalet blivit kvar i sängen efter att Valle bestämt sig att be mig att skala den åt honom när jag sov. Därför hade jag ett stort bananmärke på ryggen, och bajslukt i näsan. När ni nu väl förstår varför jag inte har en lust att ta dagen med en klackspark, kan jag återgå till mitt irriterande ämne.
Vissa människor är sådana man verkligen tycker om. Som man vill ska tycka om en. Denna person var en sådan. Men denna omogna varelse har en själbevarelsedrift som överskrider empati för andra människor. Vad är det med människor som är såpass självcentrerade att de gärna vill förhöja sig själva genom att göra ned andra? Alla verkar ha dessa beteenden. Är det ett överlevnadsbeteende som jag missat? Eller är det ett överlevnadsbeteende som blivit felknullat i analen så dessa människor ärligt tror sig bevisa sin överlägsenhet genom att vara omogna perfektionister?
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag inte tänker hjälpa sådana individer längre. Om de ska visa sig bättre på min bekostnad, så kan de lätt klara sig genom att titta på Ugly Betty på 5:an och ha ett klockrent offer att jämföra sig med. Eller varför inte bara sluta vara en uppmärksamhetssökande omogna lallare och försöka bevisa för sig själva att de inte behöver spegla sig i solen för att lysa som en måne, utan att deras egna personlighet kan göra att de lyser som den starka vackraste stjärnan på himlen? Tyvärr är väl inte detta tips man kan ge till personer vars personlighet ligger på gränsen till ett svart hål, men det är deras problem.
Nu kan jag inte själv säga att jag lyser som en sol på himlen, men jag tänker åtminstonde ringa in de enstaka stjärnor som finns för mig. Resten tänker jag nuce:a. ;)
Detta är inget humoristiskt inlägg, eftersom humorn gick och la sig igårkväll och vaknade tyvärr inte idag när Valle bestämde sig för att visa upp att han bajsat i pottan genom att lägga pottan i sängen där jag sov. När jag väl hade satt mig upp hade tydligen bananskalet blivit kvar i sängen efter att Valle bestämt sig att be mig att skala den åt honom när jag sov. Därför hade jag ett stort bananmärke på ryggen, och bajslukt i näsan. När ni nu väl förstår varför jag inte har en lust att ta dagen med en klackspark, kan jag återgå till mitt irriterande ämne.
Vissa människor är sådana man verkligen tycker om. Som man vill ska tycka om en. Denna person var en sådan. Men denna omogna varelse har en själbevarelsedrift som överskrider empati för andra människor. Vad är det med människor som är såpass självcentrerade att de gärna vill förhöja sig själva genom att göra ned andra? Alla verkar ha dessa beteenden. Är det ett överlevnadsbeteende som jag missat? Eller är det ett överlevnadsbeteende som blivit felknullat i analen så dessa människor ärligt tror sig bevisa sin överlägsenhet genom att vara omogna perfektionister?
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag inte tänker hjälpa sådana individer längre. Om de ska visa sig bättre på min bekostnad, så kan de lätt klara sig genom att titta på Ugly Betty på 5:an och ha ett klockrent offer att jämföra sig med. Eller varför inte bara sluta vara en uppmärksamhetssökande omogna lallare och försöka bevisa för sig själva att de inte behöver spegla sig i solen för att lysa som en måne, utan att deras egna personlighet kan göra att de lyser som den starka vackraste stjärnan på himlen? Tyvärr är väl inte detta tips man kan ge till personer vars personlighet ligger på gränsen till ett svart hål, men det är deras problem.
Nu kan jag inte själv säga att jag lyser som en sol på himlen, men jag tänker åtminstonde ringa in de enstaka stjärnor som finns för mig. Resten tänker jag nuce:a. ;)
Värmeslag 1.0
Hur kan folk tycka om att gassa i solen när det är 30 grader varmt? Jag står inte ens ut att sitta inne i lägenheten med 7 glas vatten och en kalldush över huvudet varje timme. Är det något fel på mig, eller uv-stråls-brudarna som är brunare än pepparkakor? Det borde vara mode att sitta i skuggan om dagarna, så hade jag inte känt mig lika tråkig. Och jag tänker vägra sätta på mig en ful beppe-mössa för att skydda mitt huvud mot överhettning bara för att vara lika cool som alla andra. Det skulle inte fungera. Greta Garbo stilen fungerade inte heller. Har jag sjal över huvudet ser jag betydligt mer lik en zigenare än en filmstjärna. Nej, jag tänker ställa mig naken på balkongen och dansa regndansen. Då kanske gud gråter en skvätt över mig.
Nystart?
Nu när äntligen internet har gått igång igen kanske det är dags att börja skriva av sig lite?
Tyvärr är fortfarande inspirationen lika sinande som en hink utan botten, vilket är rätt oroväckande när man tänker efter. Har det inte gått runt 1 månad sedan jag skrev sist, och ändå har jag inget vettigt, roligt eller ens ovettigt att tillägga om mitt kära liv? Vadfan gör jag egentligen om dagarna?
Förutom att springa fram och tillbaka till pottan och dra av kalsongerna på Valle i rättans tid innan det flödar ut på golvet, så torkar jag golv när jag faktiskt inte hann i tid. För att inte tala om de oändliga gånger han faktiskt försökt dra av sig kalsongerna själv när han börjat bajsa och detta resulterat i att mina kära golv blivit bruna. Men detta kan knappast täcka mer än 3 timmar av 24? Och om man räknar med att jag faktiskt sover runt 8 timmar..... Så återstår det 13 timmar som jag inte kan skriva något om?! Kanske dags att göra något irrationellt om dagarna, så jag åtmindstonde kan få något att skriva om? Göra något så våghalsigt som att springa näck på balkongen och dokumentera antalet araber som börjar vinka?
När jag tänker efter har jag redan gjort detta. 4 vinkade.
Tyvärr är fortfarande inspirationen lika sinande som en hink utan botten, vilket är rätt oroväckande när man tänker efter. Har det inte gått runt 1 månad sedan jag skrev sist, och ändå har jag inget vettigt, roligt eller ens ovettigt att tillägga om mitt kära liv? Vadfan gör jag egentligen om dagarna?
Förutom att springa fram och tillbaka till pottan och dra av kalsongerna på Valle i rättans tid innan det flödar ut på golvet, så torkar jag golv när jag faktiskt inte hann i tid. För att inte tala om de oändliga gånger han faktiskt försökt dra av sig kalsongerna själv när han börjat bajsa och detta resulterat i att mina kära golv blivit bruna. Men detta kan knappast täcka mer än 3 timmar av 24? Och om man räknar med att jag faktiskt sover runt 8 timmar..... Så återstår det 13 timmar som jag inte kan skriva något om?! Kanske dags att göra något irrationellt om dagarna, så jag åtmindstonde kan få något att skriva om? Göra något så våghalsigt som att springa näck på balkongen och dokumentera antalet araber som börjar vinka?
När jag tänker efter har jag redan gjort detta. 4 vinkade.
