Vad är religion?
Självklart måste jag ställa mig den frågan nu när jag precis har haft religionslektion!
Vi har nämligen precis gått igenom vad George Bush, en mafioso i Spanien och Moder Theresa har för likheter, nämligen Kristendomen. För visst är det så att alla som tillhör samma religion har samma livsåskådning, tankar och normer? Ja men visst! Moder Theresa vill också leta olja....
Skämt åt sido, det är lätt att vi i västvärlden drar alla med en viss religös livsåskådning, till exempel islam, "hinduism" eller buddhism, över samma åsiktskam. Men det är knappast så att alla kristna har samma normer, tankar och livsfilosofi! Varför ser vi då till exempel Islam som ett så stort hot till vår västvärld? Är det så att alla inom islam har en förtryckande kvinnosyn...?
Idag fick jag reda på att det inte finns någon religion som heter Hinduism. Jag har alltså blivit lärd fel ifrån vår svenska skola, eftersom vi i västvärlden har en såpass vag syn på de olika religionerna som faktiskt finns "där borta". Hinduism är egentligen ett samlingsnamn på ett gäng olika, förr oss västlänningar okända, religioner som har, enligt oss västlänningar, en viss likhet till varanda. Fast egentligen kommer begreppet hindu även längre bak i tiden, då folk använde begreppet hindu om de folk som levde bortom floden "indu"...
Egentligen är det väl inte så konstigt?
Och om det nu är så att Kristendomens tankar kan skilja sig så brutalt ifrån människa till människa, så är det egentligen inte så konstigt om även de andra större religionerna gör det också? Framförallt så är religion otroligt individuellt nyanserat, där den personliga tolkningen av en livsfilosofi är den ultimata religionen. Men även om man talar om religioner som kulturella arv, och inte endast den personliga tolkningen, så finns det otroliga skillnader beroende på till exempel nationell tillhörighet. I Islam kan man säkert förstå att skillnaderna är stora mellan den Indonesiska Islam och den Afrikanska Islam. Eller Turkiska och Pakistans, Arabländernas...
Då kanske det även är lättare att tänka sig att även Buddhismen skiljer sig åt, beroende på tillhörighet? Eller Hinduismen och övriga små religioner.
Sedan är just frågan "Vad är Religion?" viktig att ta hänsyn till när man diskuterar Islam, Kristendomen och Hinduism. Själv har jag blivit lärd att det finns 5 huvudsakliga religioner, "världsreligioner", där en av dessa, Buddhismen, egentligen är en livsfilosofi som ändå räknas dit. Men vad är det då som gör att Buddhismen räknas dit ändå?
Är det egentligen så att alla religioner är livsfilosofier? Eller är det för svårt att få grepp om, eftersom livsfilosofier i sig endast är individuellt? Är det så att religioner då är ett historiskt inflytande över större massor? Fast på vilket sätt är det då påverkat, och av vem eller vad? Jesus, eller de personer som skrev ned Jesus historia? Eller kyrkans makt över folket, eller deras intelektuella överordnande över de oläskunniga? Eller helt enkelt tron på gud, eller på en högre makt? Eller guds straff om lagen inte upprätt hölls? Och vem har då haft inflytande i de andra religionerna?
Vi har nämligen precis gått igenom vad George Bush, en mafioso i Spanien och Moder Theresa har för likheter, nämligen Kristendomen. För visst är det så att alla som tillhör samma religion har samma livsåskådning, tankar och normer? Ja men visst! Moder Theresa vill också leta olja....
Skämt åt sido, det är lätt att vi i västvärlden drar alla med en viss religös livsåskådning, till exempel islam, "hinduism" eller buddhism, över samma åsiktskam. Men det är knappast så att alla kristna har samma normer, tankar och livsfilosofi! Varför ser vi då till exempel Islam som ett så stort hot till vår västvärld? Är det så att alla inom islam har en förtryckande kvinnosyn...?
Idag fick jag reda på att det inte finns någon religion som heter Hinduism. Jag har alltså blivit lärd fel ifrån vår svenska skola, eftersom vi i västvärlden har en såpass vag syn på de olika religionerna som faktiskt finns "där borta". Hinduism är egentligen ett samlingsnamn på ett gäng olika, förr oss västlänningar okända, religioner som har, enligt oss västlänningar, en viss likhet till varanda. Fast egentligen kommer begreppet hindu även längre bak i tiden, då folk använde begreppet hindu om de folk som levde bortom floden "indu"...
Egentligen är det väl inte så konstigt?
Och om det nu är så att Kristendomens tankar kan skilja sig så brutalt ifrån människa till människa, så är det egentligen inte så konstigt om även de andra större religionerna gör det också? Framförallt så är religion otroligt individuellt nyanserat, där den personliga tolkningen av en livsfilosofi är den ultimata religionen. Men även om man talar om religioner som kulturella arv, och inte endast den personliga tolkningen, så finns det otroliga skillnader beroende på till exempel nationell tillhörighet. I Islam kan man säkert förstå att skillnaderna är stora mellan den Indonesiska Islam och den Afrikanska Islam. Eller Turkiska och Pakistans, Arabländernas...
Då kanske det även är lättare att tänka sig att även Buddhismen skiljer sig åt, beroende på tillhörighet? Eller Hinduismen och övriga små religioner.
Sedan är just frågan "Vad är Religion?" viktig att ta hänsyn till när man diskuterar Islam, Kristendomen och Hinduism. Själv har jag blivit lärd att det finns 5 huvudsakliga religioner, "världsreligioner", där en av dessa, Buddhismen, egentligen är en livsfilosofi som ändå räknas dit. Men vad är det då som gör att Buddhismen räknas dit ändå?
Är det egentligen så att alla religioner är livsfilosofier? Eller är det för svårt att få grepp om, eftersom livsfilosofier i sig endast är individuellt? Är det så att religioner då är ett historiskt inflytande över större massor? Fast på vilket sätt är det då påverkat, och av vem eller vad? Jesus, eller de personer som skrev ned Jesus historia? Eller kyrkans makt över folket, eller deras intelektuella överordnande över de oläskunniga? Eller helt enkelt tron på gud, eller på en högre makt? Eller guds straff om lagen inte upprätt hölls? Och vem har då haft inflytande i de andra religionerna?
Jag blev idag lärd att religion som ämne är bland annat att diskutera livsfrågor, samt väcka intresse och nyfikenhet. Det är ett av kursplanemålen inom ämnet i vilket fall, men frågan är vad själva definitionen av begreppet är. Min åsikt är, och kommer förbli, att religion är en livsfilosofi. Ett sätt att leva och se på världen.
Vad är religion för dig?
Det blir ingen stadsvandring imorgon. Wuää!
Självbildsfilosofi,
Vem är jag?
Vad står jag för?
Vad tycker jag om?
Vad gör mig lycklig?
När är jag faktiskt lycklig?
Och vad räknas som lycka?
Vad tror jag på?
Vad vill jag åstadkomma?
Vem vill jag vara?
Speglar den jag vill vara min uppfattning om vad som är bra och dåligt att vara?
Eller är det speglingar från en yttre påverkan?
Påverkan från familjen.
Från samhället.
Från vänner.
Vilka åsikter är faktiskt mina?
Och vilka är min familjs?
Och vilka är min familjs?
Samhällets?
Vännernas?
Är det då fel att ha åsikter som är speglingar av andras?
Vad är egentligen rätt och fel?
Om jag är den jag gör mig till, är det egentligen samhället som skapar mig?
Om jag är den jag gör mig till, är det egentligen samhället som skapar mig?
Genom sin påverkan.
Genom att förmedla vad som är rätt och fel att vara.
Vad vill jag göra i detta liv?
Och är det något jag vill eller tycker att jag bör vilja?
Som någon annan fått mig att tro på.
Finns det då ett jag?
Har ni svaren på dessa frågor?
Det har inte jag.
De finns att finna inombords.
Där ska jag leta en dag.
När jag inte är rädd för att gå vilse.
Och om jag inte kan säga vad jag vill vara, vad jag tycker och vad jag vill göra,
Finns det då ett jag?
Har ni svaren på dessa frågor?
Det har inte jag.
De finns att finna inombords.
Där ska jag leta en dag.
När jag inte är rädd för att gå vilse.
Tankar om en föreläsning..
Jag såg en föreläsning på Dedeprivats blogg idag, av Shamanen Kiesha Crowther. Den finns att se på youtube uppdelad i 10 delar.
Eftersom jag tyvärr vet att få av er tar tid och tittar på sånt här,
så tänkte jag därmed summera min tolkning av föreläsninger, tillsammans med mina tankar.
Energi
Ljusets folk
så tänkte jag därmed summera min tolkning av föreläsninger, tillsammans med mina tankar.
Energi
Hela jorden består av energi. Jag har själv alltid kallat planetens själ för Gaia, men energi låter mer rimligt. Kiesha menar att allt levande avger energi, även vi människor. I dagens läge är det ett rätt modernt synsätt i vissa självförtroendesböcker, då talar de om energitjuvar.
Detta är inte helt olikt, eftersom Kiesha menar att vi inte ska ta energi från människor för att själva må bra. På detta sätt kan vi bli beroende av andra människors positiva feedback, och därför ändra oss för att få mer av denna feedbacken. På samma sätt finns det människor som alltid kommer att ge bort energi till andra, men inte få någon tillbaka.
Kiesha menar att det inte är en slump att vi människor mår som allra bäst när vi är ute i naturen, eftersom alla plantor, kullar, träd, vattendrag, grässtrån, alla väsen har energi som flödar. Inte konstigt att jag dansade i vinden när jag var liten och ensam på rasterna.
Religionen, Styret och PengarnaDetta är inte helt olikt, eftersom Kiesha menar att vi inte ska ta energi från människor för att själva må bra. På detta sätt kan vi bli beroende av andra människors positiva feedback, och därför ändra oss för att få mer av denna feedbacken. På samma sätt finns det människor som alltid kommer att ge bort energi till andra, men inte få någon tillbaka.
Kiesha menar att det inte är en slump att vi människor mår som allra bäst när vi är ute i naturen, eftersom alla plantor, kullar, träd, vattendrag, grässtrån, alla väsen har energi som flödar. Inte konstigt att jag dansade i vinden när jag var liten och ensam på rasterna.
Vi måste bli ett med den energi som finns i naturen och vara sanna mot oss själva.
Är det som styr hur vi tänker i dagens samhälle. Utan normer, regler och budord som säger vad som är rätt och fel, skulle ingen av oss ha rätten att trycka ned andra för att de har fel.
Om alla skulle leva i små samhällen, skulle folk se till individer istället för raser, nationaliteter, religioner, sexualiteter...Alla människor är bra på något, viktiga för något, ovärderliga för något. Det är endast dagens samhälle som väljer ut vad som är rätt och fel att tycka och tänka.
Strävan efter pengar, borde vara en självklarhet, är inget som ger lycka, utan endast ångest. Ett materialistiskt levande är en oändlig strävan efter att något. Att vara lycklig är att vara sann mot sig själv.
Om alla skulle leva i små samhällen, skulle folk se till individer istället för raser, nationaliteter, religioner, sexualiteter...Alla människor är bra på något, viktiga för något, ovärderliga för något. Det är endast dagens samhälle som väljer ut vad som är rätt och fel att tycka och tänka.
Strävan efter pengar, borde vara en självklarhet, är inget som ger lycka, utan endast ångest. Ett materialistiskt levande är en oändlig strävan efter att något. Att vara lycklig är att vara sann mot sig själv.
Svaret i våra drömmar
dagdrömmar, samtal och önskningar. Kiesha menar faktiskt att vi får svaret på den rätta frågan, om vi faktiskt lyssnar till det som förmedlas till oss när vi inte tänker så hårt. När vi är mottagliga, så kommer svaret. Vi måste bara lära oss att lyssna ordentligt, så vet vi vad som är rätt enligt våra egna hjärtan.
Stäng av förnuftet, då vet du vad som är det rätta svaret.
Ljusets folk
Här tappade Kiesha mig lite, jag har alltid haft svårt för tron på dessa varelser, inte för att jag inte har svårt att tro på att det kan finnas varelser ute i rymden. Som hon själv sa, det vore ganska dumt att tro att vi är ensamma i detta oändliga universum. Jag har även inte helt bestämt mig för vad jag ska tro på gällande de byggnader hon nämner under sin föreläsning, som i vissa fall är omöjliga att bygga för hand, men jag tror ändå att vi förr i tiden hade en större anknytning till Jordens själ och att detta skulle ha kunnat ha bidragit till hjälp.
Men just att de ska komma inom några år och hjälpa oss, för att de älskar oss - och ändå stack de och övergav oss?! Jag skulle nog kunna tänka mig att de älskar planeten som sitt barn, och att vi är tillhöriga planeten, men jag vet inte.
Profetior har aldrig varit min starka sida, då det känns som vi inte har kontroll på vårt egna öde.
Men just att de ska komma inom några år och hjälpa oss, för att de älskar oss - och ändå stack de och övergav oss?! Jag skulle nog kunna tänka mig att de älskar planeten som sitt barn, och att vi är tillhöriga planeten, men jag vet inte.
Profetior har aldrig varit min starka sida, då det känns som vi inte har kontroll på vårt egna öde.
Förändring
Kiesha talar, åter igen utifrån en profetia, om att vi är påväg mot en förändring. Att folk kommer öppna sin medvetenhet och förstå.
Jag hoppas att jag kommer att förstå..
Men, framtiden är fortfarande för mig att återstå och se. Jag börjar inse att jag aldrig kommer att bli som alla andra i alla fall, vilket jag börjar bli glad för, men frågan är ändå varför för mig. Och hur jag ska få andra att se världen som den är. Och hur jag ska bevara den jag är, utan att bli påverkad av världens grupptryck.
Detta blev en lång summering av en fantastisk föreläsning.
Jag hoppas några av er läser.
Ännu mer hoppas jag att några av er börjar tänka och känna.
Och förstå.
Jag hoppas några av er läser.
Ännu mer hoppas jag att några av er börjar tänka och känna.
Och förstå.
Me, I and myself.
Jag har svårt för dagens samhälle...
Varför är människor ovänliga?
En gammal tant trängde sig in före mig på bussen idag, fast hennes manliga gubbkompis stannade, eftersom hon ville ha den enda platsen man kunde sitta två bredvid varandra på. Hon stötte undan en treåring för att hennes behov var viktigare än min son ! Därför fick Valle sitta i mitt knä hela vägen, eftersom han kände sig liten och osäker. Dagens äldre människor...
Varför är människor så ytliga?
Om man inte lägger på ett ton spackel varje dag, så är man ofräsch?
Jag vågar knappt ens nämna att jag inte fattar riktigt hur man sminkar sig ordentligt. En tjej som inte kan sminka sig är väl i princip som en kille som inte tittar på porrfilm - könslös?
Tjocka tjejer tror att de är smala egentligen, därför måste de påminnas om att de egentligen inte duger så som de är.
Det är minst lika osexigt att se en riktigt snygg brud prata skit om andra, jag bryr mig inte om att du tycker du är bättre än andra - du saknar ju uppenbarligen något för att behöva hävda ditt utseende hela tiden!
Om man klär sig med så lite kläder som möjligt, så syns man mer! - Och blir våldtagen.
Så det är viktigt att ha rätt kläder för att bli omtyckt!
Jag vågar knappt ens nämna att jag inte fattar riktigt hur man sminkar sig ordentligt. En tjej som inte kan sminka sig är väl i princip som en kille som inte tittar på porrfilm - könslös?
Tjocka tjejer tror att de är smala egentligen, därför måste de påminnas om att de egentligen inte duger så som de är.
Det är minst lika osexigt att se en riktigt snygg brud prata skit om andra, jag bryr mig inte om att du tycker du är bättre än andra - du saknar ju uppenbarligen något för att behöva hävda ditt utseende hela tiden!
Om man klär sig med så lite kläder som möjligt, så syns man mer! - Och blir våldtagen.
Så det är viktigt att ha rätt kläder för att bli omtyckt!
Varför respekteras man inte om man inte passar in i samhällets mallar?
Om man är 32 år, har många års arbetserfarenheter, arbetar flera timmar om dagen, blir tidigare trött på kvällen, tycker det är skönt att varva ned med ett glas vin på kvällen, träffar vänner på middagar och tror att barn kan "rastas" varje helg på olika lekparker - Då är man ett bra alternativ till en förälder?
Om man är 22 år, endast har studieerfarenheter och kortare arbetserfarenheter, studera flera timmar om dagen och kvällarna, sitter uppe på nätterna för att hinna med studierna och sitt egna liv, dricker inte, träffar vänner på en snabb fika innan en lektion, leker med barnet varje helg och varje dag efter dagis - Då är man för ung för att vara förälder?
Om man är kille, kärleksfull, känslomässig, lättsårad, otroligt empatisk och vänlig - Då är man bög?
Om man är tjej, hårdhänt, klumpig, opryd och nördig - Då är man emotionellt skadad?
Om man är 22 år, endast har studieerfarenheter och kortare arbetserfarenheter, studera flera timmar om dagen och kvällarna, sitter uppe på nätterna för att hinna med studierna och sitt egna liv, dricker inte, träffar vänner på en snabb fika innan en lektion, leker med barnet varje helg och varje dag efter dagis - Då är man för ung för att vara förälder?
Om man är kille, kärleksfull, känslomässig, lättsårad, otroligt empatisk och vänlig - Då är man bög?
Om man är tjej, hårdhänt, klumpig, opryd och nördig - Då är man emotionellt skadad?
Varför är det så viktigt att vara som alla andra?
Är det verkligen viktigt att alla ska tänka och tycka likadant? För visst skulle det vara roligt om alla tjejer blev kära i samma kille? - I alla fall för den killen. Hur lätt skulle det då vara att driva igenom förändringar, upptäcka nya intressen, hålla stimulerande samtal, leva?
Varför duger man inte om man är sig själv?
Jag är så trött på att folk vill ändra mig
Bad boys?
Jag känner många killar som klagar på att tjejer faller för "Bad boys", som är helt fel att leva ihop med egentligen. "Varför väljer de inte en snäll kille som mig?" eller "Jag är alldeles för snäll helt enkelt, de vill bara vara kompisar då" är bara några av kommentarerna jag hört. Och visst kan det vara så? Att tjejer dras till tuffa killar, som egentligen inte bryr sig så värst mycket om tjejen?
Men jag tycker lite att det stämmer även för killar om tjejer. Om det är en tjej som väsnas och är stöddig, så är det självklart hon som får ligga på en kryssning. Eller blir våldtagen, but that is not the point..
Det krävs lite att vara självisk och stöddig för att synas i vårt kalla samhälle. Du ska kunna kliva över andra människor för att bli uppmärksammad, och gärna försköna dig själv genom att snacka skit om andra. Om du är en av de tjejerna som sitter tyst och snällt, eller faktiskt bara är söt och trevlig, så kommer du inte synas lika bra som den stöddiga bruden som viftar på rumpan precis framför en kille.
Och om det faktiskt är så att du blir sedd, trots att du är en blyg och snäll flicka - då blir det 100 gånger mer spännande om det är den dära tuffa killen som alla lösklädda brudarna kråmar sig för!
Frågan jag hellre ställer mig är dock varför både killar och tjejer faktiskt stannar kvar hos det där ytliga skalet till partner? Vad kan man få ut av en brud som snackar skit om andras utseende för att få en kommentar om hur fin hon är? Ser man inte att bruden kliver över lik för att vara bäst, och inte skulle tveka att göra samma sak mot dig ifall hon skulle vinna på det? Och varför stannar man kvar hos en kille som är så fruktansvärt rädd för att visa kärlek till sin tjej, eftersom han måste stå upp för sin manliga pondus? Vad är ett förhållande utan kärlek?
Vad tänker ni?
Men jag tycker lite att det stämmer även för killar om tjejer. Om det är en tjej som väsnas och är stöddig, så är det självklart hon som får ligga på en kryssning. Eller blir våldtagen, but that is not the point..
Det krävs lite att vara självisk och stöddig för att synas i vårt kalla samhälle. Du ska kunna kliva över andra människor för att bli uppmärksammad, och gärna försköna dig själv genom att snacka skit om andra. Om du är en av de tjejerna som sitter tyst och snällt, eller faktiskt bara är söt och trevlig, så kommer du inte synas lika bra som den stöddiga bruden som viftar på rumpan precis framför en kille.
Och om det faktiskt är så att du blir sedd, trots att du är en blyg och snäll flicka - då blir det 100 gånger mer spännande om det är den dära tuffa killen som alla lösklädda brudarna kråmar sig för!
Frågan jag hellre ställer mig är dock varför både killar och tjejer faktiskt stannar kvar hos det där ytliga skalet till partner? Vad kan man få ut av en brud som snackar skit om andras utseende för att få en kommentar om hur fin hon är? Ser man inte att bruden kliver över lik för att vara bäst, och inte skulle tveka att göra samma sak mot dig ifall hon skulle vinna på det? Och varför stannar man kvar hos en kille som är så fruktansvärt rädd för att visa kärlek till sin tjej, eftersom han måste stå upp för sin manliga pondus? Vad är ett förhållande utan kärlek?
Vad tänker ni?
Stod en jättebra sak i DN igår.
Eftersom DN tidningen låg kvar inne på toaletten, vad är det med män och läsa på toaletter?!, så har jag till och med lyckats läsa sms-insändarna. Det är en person, med underskrift Dansar alltid nykter, som skriver;
"Att vilja få cred bara för att man är nykter tyder på en sjuk verklighetsuppfattning. Att dricka eller inte är ett val alla gör."
Och jag tycker det var mycket bra skrivet. Alla belägg för att man ska stoltsera med att man festar nyktert är egentligen rätt fattiga. Vem bryr sig om Kalle Pettersson dricker coca cola när han dansar på stureplan?! Även om han är en vältränad solbränd flickdröm så lovar jag att Michael Töntsson inte gynnas av att veta det. Han lär säkert inte känna sig bättre till mods av att säga nej när polarna försöker tvinga honom;
Nej, jag vill vara lika cool som Kalle, så jag dricker coca cola istället.
Och vilken inspiration skulle Michael finna i att Kalle inte dricker? Kan han inte finna motivation nog utan Kalle, lär han inte vara stark nog med heller. Har man kompisar som trycker på hjälper inte Kalles snygga stil - Han är säkert bög. Har man kul med alkoholen - är Kalle ändå en tönt som ligger stupfull efter en lättöl - så är ju inte Michael. Och dricker man bara för att det hör till, och så läser man om Kalle, så lär man säkert bara göra det för att bli lika populär. När sedan tusentals inte dricker, så lär det bli coolt att dricka. Och då har modéflugan nått sitt slut.
Nej, folk kommer i alla tider dricka eller inte dricka. Precis som folk väljer att äta kött och att inte äta kött. Eller väljer att lyssna på rock, pop eller klassisk musik. Om inte du är en person jag vill lära känna, så kan du likväl ha sex med träd på din fritid - I don't give a fuck.
"Att vilja få cred bara för att man är nykter tyder på en sjuk verklighetsuppfattning. Att dricka eller inte är ett val alla gör."
Och jag tycker det var mycket bra skrivet. Alla belägg för att man ska stoltsera med att man festar nyktert är egentligen rätt fattiga. Vem bryr sig om Kalle Pettersson dricker coca cola när han dansar på stureplan?! Även om han är en vältränad solbränd flickdröm så lovar jag att Michael Töntsson inte gynnas av att veta det. Han lär säkert inte känna sig bättre till mods av att säga nej när polarna försöker tvinga honom;
Nej, jag vill vara lika cool som Kalle, så jag dricker coca cola istället.
Och vilken inspiration skulle Michael finna i att Kalle inte dricker? Kan han inte finna motivation nog utan Kalle, lär han inte vara stark nog med heller. Har man kompisar som trycker på hjälper inte Kalles snygga stil - Han är säkert bög. Har man kul med alkoholen - är Kalle ändå en tönt som ligger stupfull efter en lättöl - så är ju inte Michael. Och dricker man bara för att det hör till, och så läser man om Kalle, så lär man säkert bara göra det för att bli lika populär. När sedan tusentals inte dricker, så lär det bli coolt att dricka. Och då har modéflugan nått sitt slut.
Nej, folk kommer i alla tider dricka eller inte dricka. Precis som folk väljer att äta kött och att inte äta kött. Eller väljer att lyssna på rock, pop eller klassisk musik. Om inte du är en person jag vill lära känna, så kan du likväl ha sex med träd på din fritid - I don't give a fuck.
SD som vågmästare...
Det ska bli intressant att se vad som händer nu. Utan majoritet för Alliansen, kommer de söka stöd hos miljöpartiet? Eller kommer det bli ett nyval? Jag måste vara ärlig och erkänna att jag är något nyfiken och spänd över hur Sverige kommer hantera detta...
Gällande det främlingsfientliga partiet i regeringen har jag svårt att ta till mig det oerhört fasansfulla.. Var det inte moderaterna som innan valet vädjade till det svenska folket att inte rösta på SD? Var det alltså inte en förutsedd fara att SD skulle komma in i regeringen? Och framförallt, varför tar inte dagens partier åt sig av detta? I min erfarenhet är det många människor som röstar på SD eftersom det ger en större effekt än en blank röst. Tillsynes verkar detta verkligen vara en stor effekt också, dock tyvärr inte riktigt på rätt sätt. Istället för att försöka förstå varför ett parti som SD kom in i regeringen, väljer samtliga partier att skaka på huvudet och inte se sitt egna deltagande i denna händelse. Vakna upp människor!! Vi behöver en förändring i den svenska politiken. Det är inte nödvändigtvis den främlingsfientliga politiken som lockar folk att rösta på SD, utan att SD symboliserar den extrema protest politiker verkar behöva för att rannsaka sig!
Nej, jag ska fortsätta vara ärlig och säga att jag hoppas att det de politiska partierna gör något för att vinna förtroende hos de 5,7% av Sveriges befolkning, som röstat, eftersom de uppenbarligt är missnöjda med hur Sveriges regering fungerar nu.
Sedan vill jag även tillägga att Miljöpartiet fick 7,2%. De är därför det tredje största partiet i Sverige. Går det att göra ett bättre val för Mp? ♥
Gällande det främlingsfientliga partiet i regeringen har jag svårt att ta till mig det oerhört fasansfulla.. Var det inte moderaterna som innan valet vädjade till det svenska folket att inte rösta på SD? Var det alltså inte en förutsedd fara att SD skulle komma in i regeringen? Och framförallt, varför tar inte dagens partier åt sig av detta? I min erfarenhet är det många människor som röstar på SD eftersom det ger en större effekt än en blank röst. Tillsynes verkar detta verkligen vara en stor effekt också, dock tyvärr inte riktigt på rätt sätt. Istället för att försöka förstå varför ett parti som SD kom in i regeringen, väljer samtliga partier att skaka på huvudet och inte se sitt egna deltagande i denna händelse. Vakna upp människor!! Vi behöver en förändring i den svenska politiken. Det är inte nödvändigtvis den främlingsfientliga politiken som lockar folk att rösta på SD, utan att SD symboliserar den extrema protest politiker verkar behöva för att rannsaka sig!
Nej, jag ska fortsätta vara ärlig och säga att jag hoppas att det de politiska partierna gör något för att vinna förtroende hos de 5,7% av Sveriges befolkning, som röstat, eftersom de uppenbarligt är missnöjda med hur Sveriges regering fungerar nu.
Sedan vill jag även tillägga att Miljöpartiet fick 7,2%. De är därför det tredje största partiet i Sverige. Går det att göra ett bättre val för Mp? ♥
Svartsjuka,
Efter att ha sett Robins blogginlägg om svartsjuka, http://phuntime.blogg.se/ , så kände jag att det var många tankar som väcktes i huvudet. För er nu som vägrar läsa igenom en hel sida med Robins blattesvenska kan jag kort sammanfatta vad han ville få fram i inlägget - Nämligen att det är onödigt att skapa svartsjuka hos folk med flit!
Att svartsjuka beskrivs som det en partner känner när denne är rädd för att förlora någon, kan mycket väl skapa ett behov av att framkalla svartsjuka. För vad känns som en större bekräftelse än när någon är rädd för att förlora dig?
Därmed inte sagt att den smartaste vägen för att få din partner att säga jag älskar dig är att hålla om en annan, men det kan vara en undermedveten pik till din partnern att du inte känner dig uppmärksammad nog. Se till att visa att du älskar mig, för annars så går jag till någon annan - Du ser ju, jag kan få vem annars jag vill!
Det däremot Robin tar upp, i tidigare nämnda blogg, är att detta kan slå tillbaka på dig själv. Om du pratar om hur söt någon annan är, så kan din partner mycket väl tro att du faktiskt försöker pika att du hellre vill vara med den. För det wikipedia tar upp är just att "Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått.". Därmed så kan din partner i försvar stänga av sina känslor för att inte bli sårad. Denne har redan förberett sig för att förlora striden.
Som svar på varför folk framkallar svartsjuka, kan alltså var för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Så om din partner tydligt försöker göra dig svartsjuk så behöver du egentligen inte känna dig förlorad i striden. Han eller hon behöver inte nödvändigtvis vara mer intresserad av någon annan, utan kanske mer vill ha absolut din uppmärksamhet!
Och om du är en sådan som försöker göra folk svartsjuka för att få uppmärksamhet - it's not the way to go. Du framkallar folks dåliga självförtroende, och skapar en negativ känsla i ert förhållande. Partner kan därmed gå för att denne känner sig mindre värd.
Olja hellre in dig i kokosolja, ta på dig tajta kläder, och åla dig fram över golvet till din partner! Om inte jäveln kläcker ur sig någon bekräftelse då..... Så försök att faktiskt prata med människan för fan.
Men varför skapar folk svartsjuka?
Enligt wikipedia, som självklart är en otroligt tillförlitlig källa, så beskrivs svartsjuka;Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått.
Enligt en dansk psykoterapeut härrör svartsjuka till en känsla av otillräcklighet eller att känna sig utanför. Det enda botemedlet är självaktning.
Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck. Männens svartsjuka är starkt inriktad på det sexuella beteendet, rädslan att kvinnan har sex med en annan man. Kvinnors svartsjuka är mera inriktad på rädsla för att mannen skall känna mer för en annan kvinna, föra resurser till en annan kvinna och kanske överge sin tidigare partnerAtt svartsjuka beskrivs som det en partner känner när denne är rädd för att förlora någon, kan mycket väl skapa ett behov av att framkalla svartsjuka. För vad känns som en större bekräftelse än när någon är rädd för att förlora dig?
Därmed inte sagt att den smartaste vägen för att få din partner att säga jag älskar dig är att hålla om en annan, men det kan vara en undermedveten pik till din partnern att du inte känner dig uppmärksammad nog. Se till att visa att du älskar mig, för annars så går jag till någon annan - Du ser ju, jag kan få vem annars jag vill!
Det däremot Robin tar upp, i tidigare nämnda blogg, är att detta kan slå tillbaka på dig själv. Om du pratar om hur söt någon annan är, så kan din partner mycket väl tro att du faktiskt försöker pika att du hellre vill vara med den. För det wikipedia tar upp är just att "Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått.". Därmed så kan din partner i försvar stänga av sina känslor för att inte bli sårad. Denne har redan förberett sig för att förlora striden.
Som svar på varför folk framkallar svartsjuka, kan alltså var för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Så om din partner tydligt försöker göra dig svartsjuk så behöver du egentligen inte känna dig förlorad i striden. Han eller hon behöver inte nödvändigtvis vara mer intresserad av någon annan, utan kanske mer vill ha absolut din uppmärksamhet!
Och om du är en sådan som försöker göra folk svartsjuka för att få uppmärksamhet - it's not the way to go. Du framkallar folks dåliga självförtroende, och skapar en negativ känsla i ert förhållande. Partner kan därmed gå för att denne känner sig mindre värd.
Olja hellre in dig i kokosolja, ta på dig tajta kläder, och åla dig fram över golvet till din partner! Om inte jäveln kläcker ur sig någon bekräftelse då..... Så försök att faktiskt prata med människan för fan.
