Hear me, see me..
Ibland vill jag att tiden går fortare,
så dåliga minnen hamnar långt borta.
Men oftast vill jag att tiden ska stå stilla,
så minnena aldrig blir till.
Jag är rädd för att vara olycklig.
Och ändå rädd för att vara lycklig.
Vill aldrig försvinna.
Men inte heller finnas till.
Kan ni alla lämna mig ifred?!
Fast jag känner mig så ledsen och ensam.
Kommentarer
Trackback
