darkshiira

Tror jag tänker köra på något sådant faktiskt. För er som är för lata för att titta på kommentarerna, så nämnde Pernilla att man kunde baka något och lägga i fina förpackningar och ge bort. Eller så kan man ge bort en filmkväll, middag, e.t.c. Hemmapyssel med andra ord! Det kanske skulle vara en idé?  Betydligt mer personligt..

De viktigaste personerna att komma på något till är,

så ska jag försöka få min sambo att slita sig från datorn så jag kan använda den! Tanken är att jag ska försöka spela wow tillsammans med Robin, men får se om det kommer hända idag. Han jobbar trotsallt till sent inatt och min kära sambo har trots allt bestämmanderätt över sin dator. Önska mig lycka till i alla fall! Skulle vara riktigt kul att ha någon att spela med.

Annars så ska jag lyckas gå och handla mat, eftersom hela vår kyl och frys börjar bli tömd efter min långa sjukdomsperiod. Vi har inget frukostmaterial kvar, och väldigt lite lunch och middagsmaterial - och jag börjar bli hungrig igen..
Sedan borde jag försöka anstränga mig för att höra av mig till dagis och ta Valle dit, men jag har på något sätt tappat all energi. Jag vill så hemskt gärna orka allt, men egentligen vill jag bara sova.

Och sedan har hela min hjärna fyllts av tankar kring julfirande och julklappar. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa julfirandet i år; Vart, Hur, Med vilka och när jag ska hinna med alla.. Det känns verkligen mindre kul att ha en hel släkt som är delad i 894731092371bitar numera.
Sedan är jag i princip helt pank denna jul, och funderar över vilka som ska få julklappar - och vilka som helt enkelt får vara utan. Julklapparna får dessutom vara billiga, och mest vara en symbolisk present, men det känns så hemskt att ge bort sådant. Pengar är visserligen ett materialistiskt problem, men jag anser att det känns pinsamt att ge bort presenter som folk kan finna snåla. Men vad annars gör man när man är helt pank?

Eftersom min kära bror frågade vad det var för uppgifter jag hade att välja mellan, så tänkte jag förklara uppgiften vi blivit tilldelade.

Meningen är att vi ska välja ett begrepp, som vi sedan ska utgå från när vi skapar lektioner eller delmoment. Till exempel så ska Pernilla välja begreppet vänskap, där det första hon sedan ska utgå från är vilka övriga begrepp som kan tänkas behövas för att definera just vänskap. Jag hade själv tänkt ord som kärlek/ tycka om, hänsyn, respekt, rättvisa....

Detta ska sedan användas som mall för att försöka definera begreppet med hjälp av konkretiseringar, t.ex. film, sagor, bilder, teater, noveller, myter, och dylikt. Vi ska då kunna välja ut delar från konkretiseringen att fokusera på. Det viktiga är dock att fokusera på det inre i konkretiseringen.
T.ex. så skulle man kunna välja att visa en film om Alfons Åberg och Milla, där den yttre beskrivningen av filmen kan vara att Alfons är en pojke, som ibland leker med en tjej som heter Milla. De bygger en träkoja tillsammans, en jättefin sådan, men pojkarna i skolan skriver på väggen att Alfons leker med en tjej.
Den inre beskrivningen kan däremot vara t.ex. Avundsjuka, Normer/ Oskrivna regler, Glädje / Lycka, Hänsyn, Självbevarelsedrift och dylikt. I detta fall så blir begreppen väldigt vida att fokusera på tillsammans, vilket fallet sedan är att vi ska välja ut de underbegrepp som kan vara viktiga att fokusera på för att definera just vänskap i detta fall. Vi behöver inte heller välja ut flera begrepp i samma film heller, utan kan vara ett begrepp i varje film som man väljer att arbeta vidare med.

Så där jag har kört fast just nu är vad jag ska välja för begrepp! Jag har funderat på kärlek, men inser att det kan bli hårt. Visserligen kan jag där få med olika traditioner, t.ex. kärlek från / till gud, kärlek till sina medmänniskor, kärlek till släkt och vänner och kärlek till sina barn. Frågan är dock om inte arbetet blir lite väl stort. Visserligen kan jag planera det som ett temaarbete i kombination med t.ex. Alla Hjärtans Dag, med risk att hela temat blir jippobetonat, eftersom barnen redan då borde ha börjat känna vad kärlek är. Vissa vill säkert göra Alla hjärtans dags- kort till sina husdjur, och då kan frågan vara aktuell till vad som räknas som kärlek?

Men hela förra veckans planer gick totalt i krasch. Var tillslut tvungen att gå till vårdcentralen, eftersom febern vägrade ge sig.  I och med att jag har astma så fick jag däremot antibiotika, vilket gjorde att jag orkade gå upp ur sängen redan dagen därpå. Mycket trevligt. Fast nu har jag halkat efter i skolan något otroligt, inklusive min motivation, så jag vet inte vart jag ska börja för att komma ikapp igen.

Jag har verkligen lyckats bli sjuk nu. Snabba förflyttningar av huvudet, rörelser i lodrätt läge och blinkningar gör att hela huvudet känns som det sitter i en karusell. Men varför har jag yrsel? Jag har aldrig fått det förut vid feber. Nu sitter jag i alla fall och väntar på att alvedonen ska börja fungera igen, så frossan går ned, så jag kan laga mat till Valle och mig.

Känns som en riktigt tung dag dock, då allt går emot mig. Har störtflodsblödningar av mens, men insåg när jag vaknade att bindorna var slut. Fick kila in lite papper och hoppas på det bästa.Tillslut tvingade jag min sambo att handla nya - Tack ♥. Min medicin är helt fullkomligt slut, och de vägrar förnya receptet, så allt känns relativt hårt just nu. Ångest med andra ord.

Valle har dessutom valt att vara en riktig skitunge idag, och rivit ned i princip hela lägenheten. Han kom in utan byxor till mig och menade att hans byxor var blöta. Efter ett tag insåg jag att det nog var av eget intresse att veta varför byxorna var blöta, och då fick jag ju reda på att han vattnat blommorna i vardagsrummet.. Han har också valt att kasta boll inomhus till Laban, hämta ut alla leksaker till vardagsrummet och ätit ett gäng clementiner vars skal nu ligger utstrött där han satt sig för att skala. Men, jag orkar inte ta tag i det. Har världens ångest inför hur min sambo ska reagera när han kommer hem, men Känns skönare att bara sova.

Det var ytterst pinsamt faktiskt. Hon undrade om Laban var snäll, och jag svarade att Laban var det - men vild. Ändå tyckte hon att det var helt ok att släppa fram sin lilla minihund för att hälsa, och Laban började kuta runt henne och hunden i en cirkel. Fortare gick det, och med flexikoppel är inte detta en lätt bedrift att hålla koll på. Så det kom sig att Laban surrade in hela tanten i nylonlinan, tills hon tippade omkull rakt i leran.

Ytterst upprört skrek hon på mig att jag skulle hålla undan Laban, trots att jag bad om ursäkt och försökte hjälpa henne upp. Och hon kommenterade när hon kommit upp, att hon inte riktigt trott att det skulle gå så. Då påpekade jag däremot att jag faktiskt sagt att Laban var en vild hund. Och så skyndade hon sig snabbt därifrån. Varför ansåg hon det ok att bli sur på mig när hon släppt fram hunden?

och nu har jag inget att göra längre. Kanske borde ta och gå och lägga mig redan nu? Finns inget annat kvar att göra, utom att plugga. Kul att plugga en Lördagkväll bara.. :(

Nu har jag då varit och bland annat träffat Robin. Vi gick endast upp till centrum och tittade lite snabbt efter en overall, vilket är helt slutsålt, och fikade. Valle åt sin klassiska chokladboll, sedan blev han trött och halvt sov i vagnen, stackars liten! ♥ Men han piggnade sedan till igen, då vi gick till konsum och handlade.

Så hade vi Samhällskunskap på eftermiddagen med en väldigt karismatisk lärare. Hon berättade att hon skulle ta upp tunga ämnen, så därför skulle vi först presentera varandra och lära känna varann närmare - på så sätt skulle klimatet bli mer tillåtande.

I vilket fall fortsatte hon att prata om Barnkonventionen och dess innebörd. Ingen fara på taket alltså. Inget man anser som vidare "tungt" i den bemärkelsen. Vi diskuterade alltså vilka av barnkonventionens punkter Sverige är bra på att hålla och vilka vi brister i, där kommentarer om vård efter traumatiska händelser och asylsökande barn som blir hemskickade togs upp. Fortfarande så är detta den grymma verkligheten vi lever i, och jag kände en viss känsla av engagemang till att förstå hur dessa viktiga punkter är viktiga att samtala med eleverna om. På så sätt kan eleverna själva bli medvetna om de rättigheter de faktiskt har, och vad dessa rättigheter faktiskt inte innefattar. Som vår lärare påpekade, att äta 20 kg godis är inte en rättighet - även om barnen tycker att det är för dennes egna bästa.

Efter samtalet om Barnkonventionen så övergick vi till att titta genom en fin bok som vår lärare och hennes barngrupp gjort. Det handlade om känslor, där barnen hade fått arbeta i grupp om 6 personer och välja ut vilka känslor de tyckte var viktiga att ta med. De känslor eleverna ansåg var viktiga var; Arg, Glad, Ledsen, Förvånad och Äcklad. Därefter fick de själva välja en mening som de skulle ta med under varje känsla som på så sätt skulle beskriva känslan. Meningen skulle följa formen "Jag blir ... när jag... ". Fortfarande så kändes hela arbetet väldigt roligt, och helt klart något jag kan göra med mina framtida elever också. Känslor är viktiga att knyta an till. Eleverna hade skrivit sådana meningar som; "Jag blir glad när jag får paket", "Jag blir äcklad när jag får tuggummi under skon", "Jag blir förvånad om jultomten står utanför fönstret och vinkar till mig" och "Jag blir ledsen om någon retar mig". Läraren påpekade även att bilderna som representerade varje känsla i boken var bilder som barnen själva ritat. Detta med mörk tushpenna, så de var enkla att förstora i kopiatorn.

Men, mitt i allt detta så stod den där fasansfulla meningen. Som ett riktigt barn alltså sagt. "Jag blir ledsen när mamma och pappa slår mig". Jag kunde inte hjälpa att säga rakt ut; "Oj...". Det fanns inte ord för hur mina tankar gick. Ett tag trodde jag, hoppades jag, att allt var en fabulering för att skapa en diskussion. Detta var alltså inte fallet.

Läraren fortsatte lektionen med att berätta en historia om denna lilla pojkes, eller flickas - jag vet faktiskt inte, lärare. Och hur denne fick ta många karuseller fram och tillbaka innan något faktiskt skedde. Först hade alltså denna personen reagerat ungefär som mig - Oj. Förmodligen även med samma isande känsla i magen som biter tag. Efter detta hade hon diskuterat med sitt arbetslag, med rektorn, med arbetslaget, med rektorn igen, med kuratorn, med arbetslaget, med kuratorn igen... Som ni förstår var denna berättelse väldigt engagerande och målande, detta tänker inte jag skriva ned. Det blir så otroligt levande i sådana fall.

Det är nämligen så att lärare har anmälningsplikt vid misstanke om fysiskt våld. När läraren då misstänker detta, med all rätt, och går till rektorn, så undrar rektorn om hon verkligen är säker. Detta sätter ett ansvar på läraren, och läraren går då till arbetslaget och undrar om hon verkligen kan vara säker på en sådan sak. Arbetslaget inser att det inte alls ska vara på detta sätt, och säger åt rektorn. Därefter går läraren då tillbaka till rektorn, som hänvisar denne till kuratorn. Detta är då helt fel. Rektorn är den som ska göra en anmälan till socialen vid misstanke.

I vilket fall så går läraren till kuratorn, och denna ber då läraren skriva ned några rader kring misstanken. Åter igen fel. Läraren är inte den som ska summera en misstanke. Det ligger inte i yrkesrollen. Självklart pratar läraren med arbetslaget igen, och får alltså det svaret. Det ligger inte i yrkesrollen att försöka hitta bevis för misstankar - vi har minst 20 stycken till i klassen som vi också har ansvar över. Eftersom tiden däremot går för den stackars lilla pojken, så väljer då läraren att skriva en kort summering över det som skett med meningen i känsloarbetet, och skriv då under detta brev. Kuratorn skickar in anmälan, med brevet bifogat.

På så sätt så har alltså läraren hamnat i registret hos socialen som anmälare, istället för att skolan gjort en anmälan om en misstanke. Som det då alltså ska vara. En institution ska göra anmälan, inte privatpersoner. Varför? Det märker ni nog snart...

I vilket fall så hamnar detta brev underst i en hög eftersom det är en privatperson som gjort anmälan, istället för en institution. Högens ansvarige är dock på semester, så högen hamnar underst i en annan hög, där dennes ansvarige är föräldrarledig. Tillsist hamnar denna hög underst i en till hög, och ett halvår senare så har äntligen anmälan blivit uppmärksammad.

Ni kanske märkte att barnen pratade om tomtar i meningen? Nu har det hunnit bli sommarlov, och socialen skickar ut ett brev till pojkens familj. Dessa är dock på semester, så de märker inte det första, det andra eller det tredje brevet som dimper ned. När de sedan uppmärksammar att de fått brev om att ärendet går över till polisen om de inte svarar omgående, så kan ni då förstå hur dessa föräldrar reagerar.

Läraren, som då står som anmälare, blir självklart den skyldige. Och pappan till pojken stormar in i klassrummet och hotar läraren. Relationen mellan dessa föräldrar är förevigt splittrat, och det blir ett helvete för läraren. Ärendet har dock nu gått till polisen, och polisen ringer en dag upp läraren till klassrummet. Där kräver de från henne att hon ska ta med pojken till polishuset för förhör samma dag, under skoltid. Allt för att hon är anmälaren.

Självklart så gör läraren detta, men pojken säger då att han bara hittat på. Vad kan man annars förvänta sig? Ärenden kan dock bli aktualiserade om något nytt uppdagas, utan att denna procedur ska behöva upprepas, vilket det självklart senare kommer att bli. Pojken kommer en morgon in på samlingen, och stönar till av smärta så fort någon nuddar hans arm. Detta eftersom hela armen är svullen och röd. Pojken har dock inget minne om vad som har hänt, vilka som var närvarande när det hände eller ens när detta skett. Självklart blir ärendet aktualiserat då.

Till saken hör att min lärare var närvarande när allt detta skedde, och har agerat i denna familj enda sedan händelsen. Detta genom att samtala med föräldrarna om huruvida detta inte är tillåtet, och erbjudit stöd. Men att det ska ta individers engagemang utan proffesionell bakgrund för att något ska ske, det är en skam.

Det som dock berörde mig främst, är att hon sedan berättade om åter ett fall där deligeringen av ärendet blivit bollat fram och tillbaka på ett liknande sätt. Detta var dock en lärarstudent som berättat för henne, och handlat om 3 stycken elever i olika klasser på en skola. Dessa uppdagades av någon lärare sväva för sitt liv i den hemmasituation de levde i, och något var alltså tvunget att göras akut. Men under dessa utdragna procedurer lyckades alla 3 avlida.

Detta fick mig att bryta ihop. Att folks ignoranta långsamma hjärnor inte lyckats hjälpa 3 försvarslösa barn. Det är ofattbart. Jag mår fortfarande dåligt när jag skriver ned detta, eftersom jag inte klarar av tanken på att folk inte gör sitt yttersta för samhällets barn, än mindre skada dem medvetet.

Nej, jag ska vara helt ärlig och säga att jag behövde fler dagar på att smälta denna information. På att inte få mer smärta i hela kroppen. Mer ilningar ut i fingerspetsarna. Fler tårar.
Jag, som inte ens klarar av att se barn fara illa på film. När dessa är fabulerade. Där det går att tänka att de är jätteglada som får hjälpa till att spela in filmen. Där jag kan välja att blunda och hålla för öronen. Jag var tvungen att sitta och lyssna på dessa historier. Över riktiga barn. Som inte mår bra, och aldrig kommer att göra det. Och jag kan inget göra för att hjälpa dem.

Det är mig övermäktigt. Förlåt, jag bryr mig, jag gör det. Jag blundar inte, jag gör inte det. Jag försöker bara att inte duka under av samhällets alla brister. Jag vill inte veta alla dessa barn jag inte kan hjälpa. Jag vill bara veta de jag kan hjälpa. Där jag kan göra mitt yttersta.

Det var i alla fall anledning min sambo gav för att förklara Valles spontana ja må han leva - sånger och Grattis - tjut. Han måste verkligen ha upplevt det som en speciell dag idag, även fast jag försöker att ha speciella dagar varje dag.

Säkert tänker ni att det var godispåsens förtjänst, men han började redan innan. Och framförallt så har Valle aldrig varit med på kalas med godispåsar förr, möjligen påskägg nu när jag tänker efter. Nej, min puff ska bli mer invand vid att födelsedagar är betydligt mer annorlunda än vanliga Fredagsfester!

Det var skönt att ta en dag ledigt från allt. Ja, jag var dålig nog och inte gjorde några studier alls, men kände att det behövdes städas och bara andas. Så dels har jag och Valle myst i sängen!

Tänkte bara kommentera att bio-filmen faktiskt var bra! Även om jag inte tycker det är helt ok att dela på sista boken i två filmer... Men humorn var en riktig höjdare! Mycket allvar, men ändå lite humor - det jag tyckte att boken faktiskt saknade lite av.

Annars så tänkte jag stanna hemma imorgon och plugga på Pernillas, Josefins och min geografiuppgift. Kan kort säga att jag inte klarade av dagens lektion riktigt, men ska skriva mer utförligt om vad vi fick veta imorgon!

Det finns inte ord för hur mitt hår ser ut idag, haha! Nu är jag ett troll på riktigt.

Verkstaden vi hade idag var verkligen lek! Vi skulle göra ett landskap på en bit valaffish, låter lustigt - men det var kartongen man huvudsakligen var efter. Jag, Pernilla och Josefin har arbetat hela morgonen med Madagaskar arbetet, och bestämmer oss därför att göra Madagaskars högsta topp - Maromokotro.

Nyss var jag ute i ett vackert frostlandskap! Tyvärr glömde jag kameran hemma. Jag var nämligen ute på morgonpromenad med Laban. Mys mys! Men ska snart börja göra mig iordning för att åka till skolan och göra Geografiuppgiften med Pernilla och Josefin. Ni vet, titta i Atlaser/ kartböcker om information om Madagascar? Och sedan har jag en "verkstads"lektion - vilket jag själv inte vet vad det är riktigt.

Senare ikväll sedan ska jag även träffa Robin och så ska vi gå ut med Laban på promenad! Har gjort iordning en liten matsäck i form av mackor och celementiner, så får jag se till att koka vatten till te när jag springer upp och hämtar Laban ikväll bara. Försöker vänja mig av vid kaffe faktiskt. Kommer bli riktigt mys att ta en liten kvällspromenad!

Därefter blir det att plugga Geologiprov igen. Ikväll ska jag läsa om "A  Biography of Earth". Hoppas det är ett lätt kapitel. Först efter det ska jag lycka skriva i blogggen igen, och se klart på Harry Potter. Har inte ens lyckats med första filmen än, wuäää. Så blir en dag med fullt upp att göra!

Bestod av att bestämma en sten. Detta är stenen jag då valde att skriva om;

Dagens Geografi-lektion bestod utav stenar. Eftersom jag läst Geologi tidigare i sommar, som jag tyvärr nu har ganska många rester kvar på..., så förstår ni kanske att jag tyckte det var jätteroligt! Jag var även fräck och passade på att lyssna lite extra för att göra klart ett av delprovsmomenten på sommarkursen, vilket gör att jag kanske får 7,5hp registrerat på mig nu. Tihi!

Kan inte säga att personalen var helt vaken i mitt huvud i morse när jag väl pallrade mig upp. Hade endast lyckats få runt 5 timmars sömn, så att titta ut genom fönstret var inget som kändes direkt viktigt för mig när jag gick upp på morgonen. Detta var förstås felaktigt beslut, då det var höstens regnigaste dag idag och just då ska jag ta mig ut och utforska rullstensåsar i Hagaparken...

Fortsatte bra! Vi träffade Robin i centrum, och vi gick vidare till en lekpark för att ha picnic.

 

Det kändes verkligen inte roligt att vakna upp till lägenheten som den såg ut imorse. Eller Valle, som han såg ut imorse. Varför inte? Jo, för Valle är riktigt dålig i magen, och bestämde sig för att inte säga till när han gjort sitt i blöjan - som blev översvämmad och började läcka ur. I samma veva bestämde sig Valle för att gå och hämta macka i köket, och sedan tillbaka till vardagsrummet, till min kära filt..

Ja, ni kan gissa vad hela lägenhetens golv var täckt av, samt hur Valles hela kropp såg ut. Fyfan, rent ut sagt. Det är till och med fläckar kvar på golvet eftersom det frätit in.
Självklart är det rätt synd om lilla puffen, han måste ha haft det riktigt jobbigt och riktigt ont i magen, men just när jag skrubbade golven kände jag mig ärligt främst synd om mig själv. Varför sa han inte till?

Nej, jag var tvungen att skrubba mig själv rent rätt tappert efter att ha skurat allt, och mår lite smått illa fortfarande. Får se om resten av dagen kan gottgöra detta missöde. Tanken är att jag ska träffa Robin idag och leka lite ute i parken, samt senare åka över till min sambos familj. Det brukar alltid vara roligt! ♥

Eftersom jag ska följa med på bio på Torsdag med Sazzy och några till så bestämde jag mig för att se på några av Harry Potter filmerna! Jag har inte direkt sett dem tidigare, så kände att det kunde vara ett smart drag för att snabbare förstå vilka karaktärer som spelades av vilka skådespelare. ;)

Valle har nu somnat bredvid mig, men tanken var att han också skulle se filmen tillsammans med mig!

Vi har precis ätit middag, och jag ville lyxa till det lite i och med att det är Lördag. Så vi har ätit räkmackor.

Idag kom jag i alla fall upp i någerlunda tid, även om det var till en mindre trevlig överaskning i blöjan, så nu kan jag vakna upp i lugn och ro till min anime. Känner att jag börjar bli beroende, haha.

Ja, jag flyttade som sagt soffan för att Valle och jag skulle sitta mysigt framför serierna.

var ingen höjdare. Var en riktigt bra barnfilm, med spänning och känsla för "Ondska", "Godhet", "Skenbar ondska" och "Romantik". Och jag hade säkert älskat den här när jag var mindre, speciellt då jag var så förtjust i allt mystiskt och magiskt då, men nu känns den rätt tunn. Prinsessan Mononoke var mycket bättre, eftersom budskapet i den var så otroligt mycket mer djupt och känslosamt! Även om ett visst budskap fanns i denna film, som dock blev väldigt dolt av all action och mänskliga karaktärer, där man inte ska missbruka makten för egen vinning.

Men, den var helt klart sevärd ändå, istället för Disneys filmer nuförtiden! Byt ut alla penga-mjölkandefilmer med dålig story och sämre grafik, och se på bland annat denna istället!

Har anime-frenzy här! Tog en liten paus från Ouran High School Host Club, eftersom Valle tröttnade lite, och tänkte nu se på en film istället.

Får hoppas att den här är bra, eftersom jag sett många lagt upp den som en av de bästa Animefilmera de sett!

I alla fall en väldigt liten sådan. Fast, den verkar dessutom ha gått över nu. Han somnade halft under dagen, gång på gång på gång..., men nu är han pigg som en lärka! Jag förstår mig inte på den här sjukdomen!

Valle och jag parkerade oss ändå framför datorn i soffan, ja vi flyttade hela soffan för att kunna ligga och mysa i den, och så tittade vi på massa massa anime! Det är tecknat som både barn och vuxna tycker om, verkar det som! Fast nu har han gett upp och tittar på disney igen, blä.

Det här är en av mina favoritserier, som jag tankat ned och ser på nu. ♥

Det är så avkopplande att ligga och skratta åt dumheter! :)

 

Annars så har jag precis gjort våfflor! Valle tyckte det var gott, men han verkar inte gilla att äta längre?! I alla fall så insåg jag att 6 sådana hjärtan av våfflan väger 100 g och är 290 kcal! Lite roligt hur lite våfflor man egentligen bör äta för att inte få i sig för stora mängder. ^^

Nej, nu tänkte jag kolla vidare på mitt min serie.
Hörs kanske senare!

Supporten lyckades hjälpa mig med problemet, så nu tänkte jag lägga upp bilderna på när Valle var ute i snön i Tisdags!

Bloggen tycks ha fått fnatt, så det går inte att ladda upp bilder för mig. Så här är nästa bild!

Där man även kan se Valles svans!

Redo för trollfesten!

Även om mamma kanske inte var superduktig med smink och kläder, men sjuk som man är.

Vaknade för runt en timme sedan, har sovit i 16 timmar. Verkar som jag åkt på samma sjukdom som resterande i familjen. Inte kul! Lär behöva kompletera det jag missade idag på Basgruppsdagen. Men det blir ett problem till nästa år.. Enda jag är oroad för nu är att lyckas ta Valle till dagis imorgon så han inte missar trollfesten - och göra trollkostymen! Lär sjukna om ordentligt om jag springer ut klockan 8 imorgon bitti, men jag kan inte svika min lilla bebis. ♥

Inte så hemskt mycket inplanerat den här veckan heller. Farsdag på Söndag, undra om jag ska göra något speciellt då? Annars är det enda roliga Valles trollfest, där Valle ska klä ut sig till ett troll!

eftersom min sambo skulle gosa in sig hos mig. Han har tydligen feber nu också, så han skulle promt ligga på mig. Därför har jag nu ont i hela kroppen och är riktigt trött eftersom jag blivit väckt 4 gånger. Gullig som min sambo är fick jag dock frukosten gjord åt mig, söt, så allt kändes rätt bra efter ett tag i alla fall. Bara så otroligt trött!
Till råga på allt så är kaffet slut också, så måste gå och handla snart... snaaaart...

heter filmen som jag och min sambo precis sett klart på. Det var riktigt mysigt att sitta tillsammans och skratta åt överdrivna specialeffekter. ♥ Jag åt även lite popcorn, 16 gram, så nu har jag fått i mig 60 kalorier till, haha. ;) Är inte lätt det här att välja bort mys-ätande!
Däremot så är jag helt full av energi och vill inte alls gå och lägga mig! Sitter och studsar framför laptopen, kan bero på att jag lyssnar på musik, medans klockan oroväckande närmar sig 02.00. Fast, jag har sovmorgon även imorgon, så kanske inte gör så mycket?

Imorgon, eller snarare om några timmar, tänker jag i alla fall lägga upp nästa veckas schema! Jag fastnade lite i att rita på paint, det var så roligt, haha. ;) Men jag har ändå främst lektioner hela nästa vecka, så inte så mycket roligt inplanerat än.

men i slutändan städade jag hälften ändå. Jag har svårt att sitta och bara stirra på det, även om jag försöker att han ska få göra allt själv! Sedan har jag tyvärr aldrig varit med om en karl som kunnat fixa avloppsproppar i dushen, utan jag kände mig illa tvungen att dra upp alla äckliga hårstrån från rören. Propplösare kanske inte är en så dålig idé trots allt? Tyvärr så insåg jag att den vidriga lukten i vårt badrum kommer längre in i rören, vilket innebär att vi måste ha propplösningsmedel. Inhandlas på Coop imorgon, tillsammans med russin...

Valle känner sig också friskare, vilket kunde märkas på att han sprang fram och tillbaka från vägg till vägg hela dagen. Han ville ut och röra på sig, men jag tyckte han skulle vara hemma och vila! Tyvärr terroriserade han hela vår lägenhet istället då, vilket vi till och med klockan 22 på kvällen hittar bevis på. Till exempel har han tagit sönder min sambos nedåt tangent, och min punkt-tangent. Som tur är gick min att laga! ;) Han har även fyllt upp vartenda blockljus med gammalt stearin, som kladdat in sig och blivit konstiga.

Därför valde min sambo och jag att experimentera med att återanvända stearinet som rinner ut - samt de förstörda blockljusen.

Jag bäddade alltså in Valle i vagnen, och då hann Robin komma och möta oss.

Och det känns jättehemskt!! Han kröp ned i sängen hos mig imorse och kramade om mig. Sedan låg han där i en timme och viskade att han hade saknat mig, att han älskar mig och så busade han lite. Liten puff!

Jag bestämde dock att jag ska "packa ned" honom i vagnen och ta mig upp till centrum för att fika. På så sätt så får han frisk luft och massa kel från Robin, vilket jag tror är viktigast nu! Så länge han inte överanstränger sig, så kommer inte frisk luft att göra honom sämre. Eller hur?

Stackars lilla Valle, verkar ha fått feber! Han fick somna i min famn ikväll bara därför, medan vi tittade på den värsta barnfilmen genom tiderna - Toy story. Hoppas han uppskattade det!

Valle har fått pengar från sin kära farmor, så han njuter just nu i soffan av sitt Halloweengodis som farmor tyckte han skulle köpa! Innan dess så njöt vi däremot av ett riktigt mysigt bad!

Dessa lade vi i badet.

Och sedan tände vi lyktor som mysbelysning!

Sedan lade både jag och Valle mig i brännande varmt vatten och riktigt myste!

Jag försökte mig på ett tappert försök att fotografera ångan från min hand.

Ser ni den?

 

Vi fick stessa oss in till centrum för att hinna med en överaskningsfika med mormor, men det var det värt! Jag lyckades ta mig in på Indiska för att upptäcka att min lila stjärna inte fanns där, men en mängd Adventsljusstakar och fat som kanske är lämpliga? Ska tvinga dit min sambo senare och se vad han tycker. ;)

Vad sägs som den här stjärnan i köksfönstret?

Ni vet en sån här kalender som ger ett paket om dagen fram till julafton? Jag har äntligen fixat innehållet till Valle nu. Fräck som jag är gav jag honom lite av de gamla leksaker som jag hämtade från Robin.

Han ska få några av mina gamla bondgårdsdjur, med ladan, och några olika sorters fordon och böcker! Gäller bara att slå in 24 paket nu, och hämta jultomten att hänga dem på hemma hos mormor. Börjar redan längta!

Men först gäller det att tänka ut hur vi ska fira första Advent, har inte bestämt mig om hur mycket jag ska engagera mig i julen än.. Kanske borde köpa ljusstake till fönstret? Har min gamla snögubbslampa och kyrkan kvar, men något att ha i fönstret i vardagsrummet?

Nåväl, är lång tid kvar innan December! Får väl ta och diskutera igenom allt med min sambo först. ;)

Började med havregrynsgröt till frukost, och sedan en lång resa till dagis med en glad Valle!

Då jag ska upp, göra i ordning allt, åka till dagis, åka till skolan, ha lektion, ha lunch, ha lektion igen, möta upp Robin, hämta på dagis, och sedan umgås med Robin och Valle, gå hem, äta middag och tillsluuuuuut... Natta Valle, och skriva i bloggen. Massa kommunaltrafikstid att fundera, läsa och skriva åtminstonde, så kanske kan åstadkomma något bra imorgon. I alla fall lite fotografier!

som egentligen inte handlar om en så stor förändring som man kan tro! Jag har dock bestämt mig för att bli den jag alltid velat vara! Sedan är ju frågan om vem det exakt är.

Ja, Sazzy var här idag! Vi hade en ordentlig känsla av girlpower när vi ondgjorde oss över hur fel karlar egentligen gör! Ni ska inte vara för romantiska, men ni måste vara riktigt romantiska! Ni ska inte vara för påstridiga, men ni måste visa riktigt mycket intresse! Ni ska inte vara för närgångna, men ni måste kela jämt..

Haha, jo, kärlek är bra omöjligt ibland. Ni vet, precis innan man hunnit testa, känna in och kollat av varann? Innan man faktiskt vet att det är den rätta som man hittat. Som man är menad att leva med resten av sitt liv.

Och hur vet man egentligen? Att det är den rätta? Om man aldrig har känt något annat än vanlig kärlek, hur vet man när den rätta kärleken är här?

Det är illa när man är piggare än en 3åring på morgonen, speciellt när man fortfarande har tendenser till migrän.., men do not worry! Jag kommer säkerligen vara grinigast av alla när klockan är frammåt 14 och tanken är att jag ska börja hämta Valle från dagis.

känns det som att jag börjar få. Usch och fy. Ska ligga och slappa riktigt ordentligt i min fina soffa hela kvällen tillsammans med Valle! Och passa på att njuta med levande ljus, pizza och film...